Reflektioner efter läsning av en rapport från Open Book Collective

Hur ser den svenska akademiska bokutgivningen ut och hur ska omställningen till öppet tillgänglig utgivning finansieras och organiseras? Frågorna har under de senaste tio till femton år varit föremål för utredningar, debatter, seminarier, konferenser och samtal i fikarum runt om vid svenska lärosäten. Dessa frågor om svensk akademisk bokutgivning har återigen aktualiserats av en nyskriven rapport: Collective funding models for open access books: Librarians’ experiences and barriers to participation across six European contexts (2025) Rapporten är skriven av Judith Fathallah, Joe Deville, Izabella Penier och Francesca Corazza på uppdrag av Open Book Collective (OBC), en brittisk organisation med målet att främja öppet tillgänglig publicering av böcker. Open Book Collective har tagit fram en modell för finansiering av detta och den verkar ha tagit viss fart i Storbritannien och USA. Utanför den anglosaxiska akademiska världen har dock OBC haft svårt att slå igenom och rapporten fokuserar därför särskilt på situationen i sex europeiska länder. Av dessa framhölls särskilt Sverige då rapportörerna tänker sig det långt framskridna arbetet med öppen tillgänglighet i Sverige borde ha resulterat i ett större intresse för OBC här. För att undersöka varför intresset har uteblivit har rapportörerna bland annat genomfört intervjuer med ett antal icke namngivna bibliotekarier vid svenska lärosäten. Den medföljande analysen av Sveriges akademiska bokutgivning är rätt tunn och har särskilt ett stort problem, som avhandlas längre ned i denna text. Ett perspektiv som OBCs kan dock vara värdefullt trots (eller på grund av) sina brister. Det kan hjälpa oss som arbetar med akademisk utgivning att få en bättre bild av hur svensk öppen och vetenskaplig kommunikation ser ut utifrån. Kunskap om detta kan vi använda för att förbättra hur vi berättar om vår verksamhet till utomstående parter. Kanske viktigast av allt är dock att rapporten understryker behovet av mer kunskap om svensk akademisk bokutgivning.

Behovet av mer kunskap behandlas längre ned i texten, men först några ord om OBC. Vad är OBCs modell och vad kan den erbjuda? OBC är en registrerad välgörenhetsorganisation och det är framförallt så man ska förstå den. Den sysslar med att kanalisera bidrag till publiceringskanaler i behov av finansiering för att få verksamheten att gå runt. OBC sköter detta med hjälp av en plattform där bidragsgivare, och här avser man i första hand forskningsbibliotek, kan välja olika paket med registrerade publiceringskanaler som de vill stödja. OBC slussar sedan pengarna vidare efter att ha avsatt en liten del av de insamlade pengarna dels för att driva sin verksamhet och dels till en fond där de deltagande utgivarna kan ansöka om projektpengar för utveckling. OBCs tjänster innebär därmed inga direkta kostnader för de mottagande publiceringskanalerna, men de åtar sig bland annat att skicka verksamhetsrapporter till finansiärerna och att leva upp till vissa kvalitetskrav. Syftet med detta upplägg är att hjälpa öppna publiceringskanaler att förbigå behovet av publiceringsavgifter (Book Processing Charges, BPC) för att finansiera utgivningsverksamheten. Det är i det avseendet ett försök att hjälpa fler att ställa om till avgiftsfri och öppen diamantutgivning. Hur framgångsrik just OBC har varit att inbringa pengar till behövande publiceringskanaler framgår inte av rapporten, men ett 90-tal bibliotek stödjer utgivningen enligt webbplatsen. Från svenskt håll finns Kungliga biblioteket registrerat i listan över bidragande institutioner.

”…det bör ändå nämnas att det idag redan finns ett flertal svenska publiceringskanaler som ger ut akademiska böcker öppet tillgängligt.”

Rapportörernas slutsats är att OBC behöver bli bättre på att nå ut till publiceringskanaler i fler länder och här kan vi som arbetar med öppen tillgänglighet i Sverige säkert hjälpa till. Frågan är dock om de uteblivna anslutningarna endast har att göra med svårigheten att nå ut och det är här vi kommer fram till problemet med rapporten. Här i Sverige finns det nämligen en livlig, innovativ och expansiv bokutgivning understödd av och kanaliserad genom forskningsbiblioteken och olika publiceringsplattformar. Här är inte rätt plats att redogöra för denna utgivning i detalj, men det bör ändå nämnas att det idag redan finns ett flertal svenska publiceringskanaler som ger ut akademiska böcker öppet tillgängligt. Den publicering som sker genom Kriterium, Stockholm University Press, Södertörn Academic Studies, Uppsala Scholarly Books, Malmö University Press, och Lund University Press är några exempel på sådan verksamhet. Sammantaget håller utgivningen via dessa kanaler hög kvalitet. Det handlar om fint formgivna böcker som har sakkunniggranskats efter konstens alla regler i forskarstyrda och icke-vinstdrivande utgivningsformer där tyngdpunkten ligger på öppen tillgänglighet, hög kvalitet och vetenskaplig integritet.

”Svensk akademisk bokutgivning är trots allt ganska fragmenterad och svår att överblicka även för oss som arbetar med den.”

Att just forskningsbiblioteken skulle bli en del av denna utveckling var inte självklart, men så har utvecklingen sett ut och behoven av ekonomiskt stöd från OBC är nog av den anledningen mindre än vad rapportörerna föreställer sig. Efter en kort översikt verkar det vara endast en publiceringskanal i Sverige som behöver ta ut publiceringsavgifter för öppet tillgänglig bokpublicering. Om utvecklingen av svenska publiceringskanaler mer generellt får man dock inget veta, då dessa inte omnämns i rapporten. Det enda som står om detta är en återgivning av ett intervjusvar som gör gällande att ”det är troligt att svenska universitet planerar att starta eller återuppstarta egna pressar (s. 51).” Rapportförfattarna ser i detta en möjlighet. Här tänker rapportörerna sig att OBC kan inleda ett samarbete med Bibsam-konsortiet eller någon nationell publiceringsplattform med syftet att hjälpa svenska publiceringskanaler att ge ut böcker öppet tillgängligt. Den bristfälliga förståelsen av svenska förhållanden lämnar en del att önska således, men rapportörerna ska nog i ärlighetens namn inte lastas alltför mycket för detta. Svensk akademisk bokutgivning är trots allt ganska fragmenterad och svår att överblicka även för oss som arbetar med den. Inte heller finns det ännu någon brett upplagd översikt av bokutgivningen eller en nationell plattform, som därmed gör det svårt att förstå och överblicka landskapet. Mer korrekt är redogörelsen för den policyutveckling som har präglat den öppet tillgängliga utgivningen i Sverige. Här tycks man ha en rätt god bild av läget och rapporten lyfter särskilt fram Bibsamavtalen. Det framhölls till exempel att fokus har legat mycket på tidskriftsutgivningen, men att diskussionen om öppen tillgänglighet har kommit att även omfatta bokutgivningen i högre utsträckning på senare tid. Det är bra.”För att utvecklingen av svensk akademisk bokutgivning ska kunna främjas på bästa sätt behövs det inte endast mer resurser. Det behövs även mer kunskap.”

”För att utvecklingen av svensk akademisk bokutgivning ska kunna främjas på bästa sätt behövs det inte endast mer resurser. Det behövs även mer kunskap.”

Trots sina tillkortakommande sätter ändå rapporten fingret på en faktor som ingen inom akademisk utgivning undkommer: pengar. Alla behov täcks inte av den utgivningsverksamhet som sker genom och med hjälp av forskningsbiblioteken och det finns givetvis utrymme för ytterligare finansieringsmöjligheter. En del mer fristående bokserier vill nog också sköta sin verksamhet utan forskningsbibliotekens inblandning och i sådana fall kan säkert OBC vara intressanta. På lite längre sikt framstår det dessutom som oklart hur stödet för bokutgivningen i Sverige ska utformas mer generellt. Den forskarstyrda bokutgivningen som kanaliseras genom forskningsbiblioteken har vuxit och moderniserats på senare år, men hur mycket mer kan den växa/utvecklas innan den slår i taket och inte längre ryms inom nuvarande budgetutrymme? Hur ska den i så fall finansieras? Frågor om finansiering är således fortsatt viktiga och initiativ som OBC kan säkert spela en roll i fler länder. Hur det framtida stödet av bokutgivningen ska utformas återstår nämligen att se och i det avseendet behövs det en större kartläggning av den svenska publiceringskanalernas behov. Kungliga biblioteket har för avsikt att utreda forskningsbibliotekens stöd till öppet tillgänglig bokutgivning framöver och noden för diamant öppen tillgång planerar en kompletterande kartläggning av publiceringskanalernas utgivningsverksamhet. OBCs rapport understryker betydelsen av de kommande kartläggningarna. För att utvecklingen av svensk akademisk bokutgivning ska kunna främjas på bästa sätt behövs det inte endast mer resurser. Det behövs även mer kunskap.

Texten är skriven av Jens Eriksson från Uppsala universitet och Svensk nod för diamant öppen tillgång.